You yankees crack me up

-

”…Richard Nixon attending the independence celebrations in Ghana. At a gala reception, he went up to one guest, mistaking him for a local, and asked what it felt like to be able to vote and enjoy freedom under the rule of law. “I wouldn’t know,” the man replied, “I’m from Alabama.” ”

Kausala och förvärrande faktorer

När man ser på utvecklingen i Latin Amerika kommer ofta två, eventuellt tre, (negativa) faktorer upp som avgörande:

1. Dålig styrning. Härunder faller sådant som korrupta ledare, institutionella brister etc. ”Crony capitalism” helt enkelt.
2. Utländsk närvaro. Den extremt höga utländska närvaron i många Latin Amerikanska länder i olika omgångar ses ofta som en faktor. Det kan vara till exempel Nord Amerikanska politisk/militära intressen eller utländska kapitalister som är i landet av ekonomiska intressen. Det är främst den sistnämnda gruppen som vi menar här.
3. Intellektuellt arv. Här menar man att det är den idétradition som Latin Amerika fått ärva från den iberiska halvön som styrt utvecklingen. Man pekar närmast på katolicism, korporatism, auktoritär, naturlig ordning och organisk samhällssyn.

Ofta är det de två förstnämnda faktorerna som nämns för att beskriva Latin Amerikas senare utveckling. Det läggs olika vikt på de båda men i slutändan brukar de flesta komma fram till att det är kombinationen av de båda som gett det utfall det gett. Här är det dock viktigt att uppmärksamma skillnaden mellan kausala och förvärrande faktorer, och deterministiska och förklarande faktorer. En faktor kan nämligen vara i grunden benin men i kombination med en annan faktor kan den få aggregerande negativa konsekvenser. Samtidigt kan en faktor vara deterministisk med vilket menas att den helt avgör utfallet, eller förklarande, det vill säga, att det mycket väl (om man varit medveten om faktorn) kunde ha gott att göra annorlunda.

De tre faktorerna som nämndes ovan har alla på detta sätt olika attribut. Vilket attribut en faktor har ligger ofta i den som analyserars ögon. Ideologiska grundantaganden är avgörande.  Om vi sätter in våra tre faktorer i denna modell kan vi få en bild av hur man skulle kunna argumentera för de olika faktorernas relation till varandra:

CDM:s betydelse för teknologisk överföring

Sommaren har kommit (eller?), i alla fall i den meningen att jag har lämnat in sista arbetet för terminen. Det var en rapport om forskningsläget på CDM:s betydelse för teknologisk överföring och ska motsvara en B-uppsats.

CDM eller Clean Development Mechanism är en del av Kyotoprotokollet som möjligör för utvecklade länder att uppnå sina utsläppsmål genom att sponsra projekt i utvecklingsländer. Med andra ord kan Sverige minska sina utsläpp genom att bygga vindkraft- eller vattenkraftverk i till exempel Kina.

Klimatfrågan anses av många vara vår tids största utmaning. Att teknologisk överföring spelar en stor roll i att möta den utmaningen verkar bli alltmer obestridligt. Clean Development Mechanism (CDM) är en del i Kyotoprotokollet som tillsammans med handeln med utsläppsrätter ska möjliggöra en hållbarutveckling i utvecklingsländer. Från början var inte teknologisk överföring inskrivet i Kyotoprotokollet men vid Marrakechöverenskommelserna skrev man in det som obligatoriskt för CDM-projekten. När vi nu närmar oss FN:s möte om klimatförändringar i Köpenhamn, där CDM och teknologisk överföring kan förväntas ligga högt upp på agendan, är det viktigt att se på vad forskarvärlden kommit fram till angående CDM och teknologisk överföring. Den här rapporten sammanställer forskningen på området på enkelt och lättbegripligt sätt och avslutar med en diskussion om vilka aspekter av området som fortfarande är
outforskade.

För att läsa rapporten Klicka Här>> rapport-CDM.

Andra som också tänker om USA och Kina

En fantastiskt bra hemsida: project-syndicate.org: publicerade den här tänkvärda artikel om relationen mellan USA och Kina och handelsbalanser som jag pratade lite om i förra inlägget.

Debatt: Norberg – Hermele

Igår var det debatt: Johan Norberg mot Kenneth Hermele. Det var riktigt trevligt. Som vanligt när Norberg är med blir det en skön och uppsluppen stämning. Tyvärr hade man kanske önskat att det hettat till lite mer. Hermele försökte pika lite men Norberg var lite väl pacifistisk så det blev liksom aldrig något av.

Debatten handlade om finanskrisen och vad som kommer efter. Båda hade värdefulla synpunkter. Jag hade dock hoppats att de skulle prata lite mer om USA:s handelsunderskott. Att USA under det senaste årtiondet varit en avgörande motor för tillväxt (i hela världen) tror jag det är få som nekar till. Men USA har kunnat vara denna tillväxtmotor tack vare att man haft ett handelsunderskott. Ett handelsunderskott som finansierats med lånade pengar. Pengar som lånats ut av till exempel Kina. Man har med andra ord lånat pengar till USA för att de ska fortsätta konsumera kinesiska produkter. Att ett sådant scenario är ohållbart är inte så svårt att se. Vad händer då efter krisen om vi inte kan gå tillbaka till att USA ska vara motorn för den globala tillväxten? Vem ska ta över? Hur bäddar man för en global tillväxt som inte bygger på ett luftslott?

Norberg har säkert rätt i sin analys om orsakerna till finanskrisen men det långsiktigt ohållbara rör han inte vid. Inte heller Hermele verkade tycka det var så viktigt för att beröra.

Vidare finns en fråga som alla bör ställa sig: hade den (fantastiska) globala utvecklingen som vi sett de senaste åren varit möjlig om man inte hade haft det luftslottsbygge som nämnts ovan? För om svaret på den frågan är nej så betyder det att det inte funnits någon fantastisk utveckling överhuvudtaget (enligt Världsbanken har 350 miljoner människor hamnat i fattigdom efter finanskrisen – ungefär så många som lyckats ta sig ur fattigdom innan den). I alla fall inte i ekonomiska termer. Den fantastiska utvecklingen som lyft människor ur fattigdom och höjt levnadsstandarder har i sånt fall tekniska och vetenskapliga framsteg att tacka – framsteg som inte nödvändigtvis är bundna till en viss typ av ekonomisk utveckling.

Från publiken restes frågan om miljön i krisens fotspår. Och om det sades inte mycket. Men en ack så viktig fråga. Så vad som borde diskuteras är: hur bygger man en grön, global utveckling som kommer alla till del och som inte bygger på att man pumpar luft in i en bubbla? För vad är det för mening att bygga ett fantastiskt slott om grunden är ostabil och vid minsta markskälvning så välter hela bygget?    

Att tänka på inför EUP-valet

Jag har sett att valstugor börjat snickras upp och reklam körs lite varstans om att man ska rösta i EU-parlamentsvalet. Det är viktigt! Jag personligen är fortfarande i valet och kvalet om vad jag ska rösta på. Moderaternas unge kandidat Christofer Fjellner verkade ett tag ganska bra men tappade totalt min röst när han sa att terrorism skulle bekämpas med hårda tag, vilket i mina öron klingar som ”patriot act” och inskränkningar i människors frihet. Och allt det för en sådan ickefråga som terrorismen är. Den som tror att terrorism bekämpas här hemma i Sverige (eller någon annanstans i Europa – Baskien och Nordirland undantaget) med FRA och vätskekontroller på flygplatser är så långt ute och cyklar att risken är att han aldrig hittar hem igen. 

Hur som helst var det inte terrorism jag ville berör här idag utan det som står mitt alternativ nr 2 – Piratpartiet - nära om hjärtat, nämligen frihet på internet, patent, copyright och upphovsrätt. För min logik är så här. Piratpartiet är det enda partiet som garanterat inte faller för trycket när det kommer till omröstning i EUP om frihet på internet (och frihet överlag kanske). Alla de andra kommer, likt sina kollegor som också kallade sig liberala gjorde, ge efter när Maud Olofson, Reinfeldt eller vem det nu är, ringer och säger att de ska rösta igenom FRA – för partiets skull.

Emellertid, eftersom det finns andra som sagt det bättre än vad jag skulle kunna göra så tänkte jag beröra patent och copyright endast genom att länka till två intressant inlägg i debatten som båda har sina poänger: http://www.trygghetsvakten.se/blogg/2009/05/en-uppfinnares-syn-pa-upphovsratt/ och PatentochCopyright .

Yttrandefrihet till 100%

Jag läste nyss en intressant artikel om den ganska nyligen genomröstade resolutionen i FN:s Human Rights Council som säger att förtal av religioner ska vara ett brott mot mänskliga rättigheter. Precis som författaren, Peter Singer, menade är detta både problematiskt och icke önskvärt. Som tur är är resolutionen icke-bindande och jag tror till och med att Sverige agerade som så kallad persistent objector. Men Singer träffar en annan punkt som tvingar oss att se till oss själva och inte bara kalla ”de andra” borta i Mellanöstern för galningar. Han påpekar att en reklamkampanj i Tyskland från en djurrättsorganisation hade blivit förbjuden då den ska ha trivialiserat och banaliserat Holocaustoffrens öden genom att visa en bild på två fångar från koncentrationsläger med rubriken För djur är alla människor nazister. Singer menar att även detta är problematiskt och att man bör hantera yttrandefrihetsfrågor med största försiktighet. Om att tala illa om Holocaustens offer är en handling som är nedvärderande till den grad att den ska förbjudas så kan förbud mot religionskritik försvaras på samma sätt menar Singer.

Jag kommer dock osökt att tänka på den svenska glassen Nogger Black som fick tas från marknaden efter att ansetts vara stöttande eller diskriminerande eller vad nu rubriceringen var. Något som jag (och jag tror fler med mig) anser vara ren idioti. I ett land som Sverige där vi värderar yttrandefriheten högt måste vi lita på att människor är kapabla att ta diskussionen själva utan förbud och sanktioner. Yttrandefriheten får inte inskränkas i sådana här fall. När den ska inskränkas – när det inte längre är okej – är inte när någon känner sig lite ledsen för att en reklam sagt något elakt utan när den försöker skapa och hetsar till hat eller våld mot en folkgrupp.

Om vi inte kan vara starka nog att ta diskussionen i det öppna rummet om sådant vi tycker är icke ärbart så är vi inte bättre än de fundamentala muslimer som tycker att religionskritik är något förkastligt. Vi har bara olika syn på vad som är viktigare än yttrandefrihet, må det vara Holocaustoffer, lakritsglass eller rondellhundar.          

The rumble in the jungle 2

Innan debatten på Timbro var jag på en föreläsning av Ali Esbati. Och det är intressant hur den egentligen enda kritiken Martinsson kom med mot neoliberaler var samma kritik som Esbati riktade mot nationalekonomin som vetenskapligt ämne. Att man hade sina modeller sedan försökte man bända och baxa in verkligheten i dessa modeller. Mer ofta än sällan kanske det inte går  så bra men man fortsätter med samma modeller.  Intressant hur långt till vänster och långt till höger inte alltid är så långt ifrån varandra; kanske skalan inte är rak utan cirkelformad?

 

Politisk skala

 

The rumble in the jungle

Det lovade gott. Debatten på Timbro skulle bli ett verkligt tungviktsmöte. Det drogs paralleller till the rumble in the jungle 1974 mellan George Foreman och Mohammad Ali. Det fanns affischer som närmast påminde om en ny och spännande Rambo-film. Matchen stod mellan Roland Poirier Martinsson och Johan Norberg. Mellan konservativ och liberal.

Emellertid blev det ingen storslagen match. Det blev inte heller som 1974: knock-out i åttonde ronden. Det blev istället något som kan liknas vid en Disneyfilm. Norberg sa vid ett tillfälle: ”jag känner mig som tjurfäktaren i tjuren ferdinand: stånga mig! attackera mig! bit mig!”. Och det är sant, Martinsson gjorde inga stora angrepp på varken liberalismen eller Norberg; han visade sig i själva verket vara mer eller mindre liberal. Men Norberg, ska det tilläggas, angrep inte heller Martinsson. Han verkade ha uppfattningen att han var ditbjuden för att försvara sig och det inte var han som hade press på sig att skapa en debatt – något som onekligen inte var fallet. Inte heller moderatorn, PJ Linder, verkade vilja, eller kunna, ställa de rätta frågorna för att få igång debatten.

Jag tror dock att debatten inte kom igång för det fanns inte någon egentlig debatt. Åtminstone så på det djupa filosofiska planet (för det konkreta var långt bortfluget). Nej, istället var detta en match mellan en realist och en idealist, mellan en pragmatiker och en principialist (om ett sådant ord existerar). Motståndet dem emellan stod i huruvida man skulle tillåta vissa krishanteringsåtgärder i form av industriakuter med mera. Martinsson menade att man kunde göra det med motiveringen att annars så förlorar alliansen makten till socialdemokraterna i nästa val automatiskt på grund av missnöje hos väljarna. Norberg menade tvärtom, dels principiellt tyckte han det var fel, och dels trodde han att missnöjet skulle öka ännu mer om man öste pengar ner i bankdirektörers fickor. Så där stod alltså striden. Mellan pragmatikern och ”principialisten”.    

Som sagt kunde inte, eller ville inte, P.J. Linder ställa de rätta frågorna utifrån denna skillnad. Hur skulle till exempel Norberg se på en situation som denna: Sverige i början av nittonhundratalet, alkohol konsumtionen är katastrofalt hög. Folk får betalt i sprit på sina arbetsplatser. Tio-, tolvårsåldern är inte en ovanlig ålder för att börja dricka alkohol. Samhället håller på att falla sönder – inte bara på grund av alkoholrelaterad brottslighet och liknande utan också för att samhällets klockverk inte längre klarar av att snurra. Vad gör man här? Ska man följa sina principer och inte inskränka i individens frihet? Eller ska man införa ett systembolagsmonopol och reglera människors drickande? Norberg hade antagligen valt det första och sagt att man skulle lita på individens styrka att klara upp situationen. En pragmatiker hade kanske sagt: varför chansa?

Norberg menade att individen var det viktigaste medan Martinsson menade att det fanns ett högre syfte för varje individ, att den utgjorde en del av något större. Jag menar att Norberg är den som påstår att det finns ett högre syfte än individen själv. Detta högre syfte är hans principer. Om man ser mitt i finanskrisen att Volvo håller på att gå under och tjugo tusen personer riskerar att bli arbetslösa och få kraftigt försämrade levnadsvillkor så skulle (och gör) Norberg hänvisa till sina principer och säga att vi inte ska rädda Volvo (om man bortser från alla argument om att det är kontraproduktivt etcetera). Om man istället tar en socialliberal skulle denne antagligen säga att vi måste rädda dessa individer från misär och hjälpa Volvo. Individens välbefinnande ställs mot det högre ”syftet”: principerna.   

I slutändan var det en väldigt trevlig tillställning och jag skrattade gott flera gånger, men någon rumble in the jungle var det inte. Inte heller fick vi se något blod. Nästa gång måste det släppas in lite fler bin i Ferdinands hage för att få fart på tjurfäktningen.

Dos poemas

Soñando

Lejos se arrancan mis sueños
en el olvido de una noche oscura,
para luego,
con la caída de una estrella fugaz,
volver a tocarme y acordarme
como si jugaran al pillapilla.
¡Queda! me gritan – y yo me quedo.

¡Qué lejos se arrancan mis sueños!
en el gris acogedor de lo cotidiano.
Me quedaré
porque me tocó quedarme.

¡Qué lejos se arrancan mis sueños!
Cada vez más y más lejos tras
estas hojas interminables.
¿Volveré a verlos después de contar a los cien?
¿Volveré a sentirlos?
¿Volveré a vivirlos?

Qué lejos se arrancan mis sueños
y yo corro para atraparlos
cruzo océanos,
entro en selvas,
y si los atrapo
cada vez me decepciona
que hayan sido nada más que eso
- sueños.

Tú

Los pájaros de tus ojos
que ahuecan las alas
vuelan en mi memoria.

El viento que sopla en tu
sonrisa formada
por aires clandestinos

sopla también los montes de
mi cara arrugada
con tonos ya olvidados.

En el otoño de mi amor
tu piel veraniega
calienta mi corazón.